En dag kvar hemma i Sverige nu och jag börjar bli pirrig. Nervös skulle jag inte kalla det än så länge men pirrig, uppe i varv och förväntansfull till bristningsgränsen.

För varje gång jag reser blir jag också mer och mer nojig över att jag glömt någonting och den här gången lär det vara värre än någonsin med alla sjutusen papper som ska vara med. Men packlistan är avcheckad så om inget är glömt där så är inget glömt i väskan.

Skönt att föräldrarna kommer imorgon så man kan stämma av med dem. Det är så mycket lättare att ha missat något när man inte haft någon att packa med. Speciellt med tanke på alla tankar uppe i mitt huvud.

1,5 dygn till avfärd.