Tack vare mataffären i Chicago som hade både Annas pepparkakor och pepparkaksdeg (fast just det kändes lite väl ambitiöst) att köpa så fick även jag lite svenskt adventsfika i söndags.

Idag hade jag min sista juridiklektion här på OU Law School. Precis som hemma så är de två sista veckorna fria från undervisning så man ska ha gott om tid för tentaplugg men tyvärr följer inte resten av universitetet samma modell och eftersom min andra två kurser är sociologi-kurser så har jag fortfarande många lektioner kvar.

Efter 108 dagar i Norman, Oklahoma så är det nu bara 16 dagar kvar tills jag åker härifrån för gott. Lustig känsla.

Jag vet inte hur många gånger medan jag varit här som jag varit med om den vanliga förväxlingen mellan Sweden och Switzerland. Eftersom jag dessutom hänger med Scarlett hela tiden som ju är från Schweiz så blir det hela ännu mer tydligt. Hon blir Swedish ibland och jag blir Swiss. Nu senast var det på tunnelbanestationen i Chicago som en kille kom fram och pratade med oss och jag berättade att jag var svensk varpå han blev överlycklig, tog fram sin schweiziska fällkniv med schweiziska flaggan på. Grattis, killen!

Det finns förstås vissa likheter för de otroligt okunniga amerikanarna. Små, neutrala, rika europeiska länder som man inte hör så mycket om och som börjar på Sw. Men där känns det också som att likheterna slutar.

Nåja, det är i alla fall ett bra land som de förväxlar oss med och som min käre österrikiske vän Petra sa; - Hey, I am from Austria and I am always told that I am from Australia so be glad that they get at least your continent right!

Så sant som det var sagt.

(Jag googlade precis Sweden Switzerland och fick fram massor med hemsidor som förklarar skillnaderna och till och med quiz för att testa om man kan skillnaderna, interesting)

Vårt hostel på Arlington Ave.

Det var en viktig sak som fanns kvar att göra i Chicago innan det var dags att åka hem på söndagsmorgonen; shoppa. Vi begav oss till stora shoppinggatan Michigan Avenue och köpcentrumet Water Tower eftersom det ösregnade precis hela dagen. Efter bara två våningsplan hade vi spenderat tillräckligt med pengar och hade händerna fulla.

Vi visste att vädret skulle bli allra bäst på fredagen så vi sparade båtturen tills dess. Strålande sol och 10 grader var perfekt när man satt ute på en båt och åkte genom Chicagos kanaler.



Efter det gick vi till Lincoln Park Zoo som är ett gratis zoo som låg bara några kvarter från vart vi bodde. Lejonen var riktigt arga och aphuset var stängt pga. sorgearbete hos aporna och personalen efter att en gorilla dött dagen innan. Vi hittade ändå pingvinerna och alla andra djur och prick 17.00 började alla ljus i hela parken tändas upp. Riktigt fint och ordentligt med julstämning.



På kvällen mötte vi upp med ännu en schweizisk tjej för middag och sen blev det utgång med start på John Hancock bar på 96e våningen. Med drinken Skyscraper (of course!) i handen och den utsikten så kan det inte bli annat än en pangkväll.

På Thanksgiving Day som är en röd dag passade vi på att gå till Millenium Park, en tuff park i downtown som även har skridskorink i mitten och trots att jag inte förstår mig på konst så måste till och med jag säga att spegelklotet Cloud Gate som fanns där var riktigt tufft där det stod och reflekterade hela staden.


Från insidan/undersidan av Cloud Gate



Därefter gick vi ner till Navy Pier som tydligen är jättemysigt på sommaren men det var en riktigt kall dag i The Windy City eftersom det var just så windy så vi åkte till Shedd Aquarium istället. Det var som vilket akvarium som helst.


Jag försöke åtminstone få till det men istället ser jag bara ut som en gigantisk jätte.

Eftersom Thanksgiving Day är årets mest stängda dag, nästefter juldagen, så åkte vi till lägenheten som Lukas hyr för att fixa kvällens middag. Knäppa som de schweiziska personer de är så ville de äta den fina oxfilé-steken med ris eller spaghetti. Det gör man väl inte? Det kanske man gör men jag tyckte i alla fall att det var slöseri på gott kött, så jag gjorde potatisgratäng och det gick hem hos dem.

Vid midnatt drog galna Black Friday igång på sina håll och vi begav oss mot Macy's bara för att se vansinnet. Kö runt kvarteret och folk som nästan sprang omkull varandra när de öppnade. Alla drog och slet i reavarorna och det gick inte att ta sig från ena sidan till den andra. Vi såg det som en ny upplevelse, tog ett par kort och åkte hemåt.


Lukas, Scarlett och Lukas roommate Nicole

The Swiss people

Utsikten från lägenheten som låg på självaste paradgatan Michigan Avenue

Macy's kl. 23.59, natten mot Black Friday

Nu är jag återigen hemma i Norman, Oklahoma efter en riktigt bra weekend i Chicago som visade sig vara en lika bra stad som alla som har varit där har sagt. Som New York City fast något mindre, trevligare människor och mindre stress. Fler svenskar borde ta en weekend dit istället även om New York alltid är New York.

Jag har så mycket bilder så jag tror jag får ta en dag i sänder. Vi vaknade 3.30 och var framme i Chicago redan kl. 8. Kl. 10 checkade vi in på vårt hostel Chicago Getaway Hostel i Lincoln Park (Fullerton), som ligger 10 minuter norr om downtown i ett jättefint område. Vi mötte upp med Lukas, Scarletts vän som pluggar i Chicago och tog en tur runt stan innan jag och Scarlett begav oss till John Hancock Observatory's 94e våning för att invänta solnedgången. Utsikten var magisk även om det var ganska disigt.


Och sen tvättade jag alla fönster...

Väskan är nästan färdigpackad och klockan är ställd på härliga 3.30 inatt. Jag har en förhoppning om att somna kl. 1 och sova långa härliga 2,5 timmar. På den positiva sidan så är vi framme i Chicago redan klockan 8.00 och har hela långa dagen där.

Torsdag är Thanksgiving Day och då är det mesta stängt men vi tänkte hitta oss lite saker som har öppet och sen på fredag väntar Black Friday, största shoppingdagen på hela året vad jag förstått. Jag är redo!

Thanksgiving i Chicago, here we come! :) Solen är tydligen redan där.

100 dagar sen jag lämnade Sverige. Det firar jag med att gå till gymmet!

Saker jag kommer sakna när jag lämnar Oklahoma/USA:

• Billigt
• Äta ut ofta
• Bo granne med sina vänner
• Gångavstånd till skolan
• Att människorna vågar prata med varandra även om de inte känner varandra
• De stora köpcentrumen
• Det varmare vädret
• Många av utbytesstudenterna
• Collegelivet och alla events

Saker jag inte kommer att sakna:

• Mina roommates
• Tvättmaskinen här
• Att inte komma någonstans utan bil
• Religionen
• Deras mode (eller icke-existerande snarare)
• Maten i affären
• Samhällstänket
• Skolsystemet

 

Vi äter ute väldigt, väldigt mycket och anledningen till det är så klart att det är jättebilligt! Jag ägnade mig precis åt den roliga aktiviteten att jämföra Outbacks menyer eller snarare priser för olika ställen i USA (istället för den vanliga Big Mac-indexen).

Den 10 oz. Ribeye steak som jag åt igår:
Oklahoma: 14.99 dollar
New York City: 19.99 dollar
Honolulu, Hawaii: 24.99 dollar

Jag trodde NYC var dyraste men Hawaii är tydligen ännu värre. Tur att vi valde så billiga ställen att spendera vår sista månad på! Nåja, man får vad man betalar för, det är ju bland de bästa platserna i landet också :) Jämför med Sveriges restaurangpriser så är det ju ändå ett kap.

Två dagar efter att jag ätit det godaste sen jag kom hit så åkte vi till Outback Steakhouse för middag igår och vips så åkte Blackbird's pizza ner på en andraplats. Om ni någonsin åker till USA (ska tydligen finnas över hela landet) så är Outback värt ett besök. Forhoppningsvis lagar kockarma på alla deras restauranger lika god mat som kocken i Norman, Oklahoma.

Jag har aldrig varit så mätt men samtidigt nöjd. Världens godaste mörka bröd (säkert det enda mörka brödet i hela södra USA), sallad och så den godaste köttbiten följt av den godaste desserten i världshistorien; chokladvåfflor med vaniljglass, karamellsås och Oreo's. Det var nog faktiskt inte bara det godaste jag ätit här utan bland det godaste jag någonsin ätit, det ni!




Så mycket gott som vi äter här hela tiden så är jag fortfarande så chockad varje gång vågen visar exakt samma vikt som när jag lämnade Sverige. Mina dagliga promenader till och från skolan måste göra någon nytta.

Fredagen var god. Bara massa gott.

Vi började med middag på Blackbird i Campus Corner, jag åt en pizza som var det godaste jag ätit sen jag kommit hit. Mums! Därefter blev det bio. Medan de andra tjejerna gick på Twilight så kollade jag på J.Edgar i salongen bredvid (Twilight är verkligen inte my cup of tea). Därefter åkte vi tillbaka till Campus Corner för Normans bästa Strawberry Margaritas på Fuzzy's.

Salzburger Nocker

Igår var det Thanksgiving-middag nummer två och precis som alltid här så äter man sin mat och sen reser sig upp och går direkt efteråt. Eftersom vi hade planer efter middagen så var det för en gångs skull bara perfekt.

Vi åkte över till klasskompisen Shaynes hus där lite andra klasskompisar från Law School och vår ryske gästprofessor hade dukat upp en buffé. Vår professor hade tagit med sig rysk kaviar och rysk vodka som han tyckte vi alla skulle få testa på. Han talade om för oss att i Ryssland så dricker man minsann inte vodka i små shotglas, där är det vanliga välfyllda dricksglas som gäller. Just den kulturbiten testade vi dock inte på.

Inte förvånande så gillade jag inte kaviarn eftersom jag inte gillar något som kommer från havet men det var ändå spännande att smaka, man kände hur varje ägg ploppade sönder i munnen. Därefter fick vi österrikiska efterrätten Salzburger Nocket, någon slags citron- och vaniljmaräng med vaniljsås och bärkompott.

Jag är färdig här i Norman. Vardagarna har nu helt enkelt blivit vardag och den där upprymdheten över att vara  utbytesstudent är till stor del försvunne.

Vi känner alla likadant, en termin är lagom. Vissa har visserligen valt att förlänga sin vistelse här till ett år men det är för att de vill ha mer tid till att resa och uppleva USA. Min roommate som egentligen skulle stanna ett år har mailat hem till sin skola för att be om att få åka hem i halvtid.

Jag känner att jag sett så mycket av USA ändå och eftersom jag får en hel månad av semester och omkringresande efter terminen så känner jag mig sådär lagom klar här borta. Vi har fortfarande jätteroligt här men det sägs ju att man ska lämna när det fortfarande är på topp!

Enda missen är att jag inte hunnit se Las Vegas, men det blir garanterat en annan gång.

Jag har varit här i tre månader.
Jag lämnar Oklahoma om exakt en månad.
Jag kommer hem till Sverige om exakt 2 månader.

Sist men inte minst, jag åker till Chicago om en vecka.


Honolulu, Hawaii

Maten i kyrkan var däremot trevlig. De hade dukat upp borden åt oss och sen var det buffé med kalkon, potatismos, "stuffing" av rotfrukter, sötpotatispuré, glaserade tranbär, gravysås, pastasallad och så sorbet och pumpapaj till efterrätt.

Allt var inte jättegott men mycket av det var det. Till morgondagens Thanksgiving-middag (inte arrangerat av någon kyrka den här gången!) så står vi högt upp på väntelistan så om några inte dyker upp så kan vi gå.



Våra ständigt spexande spanska vänner Angel och Salva dök såklart upp i varsin kalkon-dräkt.

Om jag inte nämnt det tidigare så ligger Oklahoma i USA's så kallade "Bible Belt". Här är alla väldigt religiösa och när jag säger väldigt religiösa så menar jag VÄLDIGT religiösa. Som alla säkert vet så är jag den minst religiösa människa man kan hitta och jag är verkligen inget fan av någon religion överhuvudtaget.

Om andra är religiösa, ber böner och går i kyrkan så gör det mig inget men vad som gör mig förbannad är när de ska pracka på andra deras religion. Så är alla här. Ju mer synligt kristen man är desto bättre människa tycks man vara. Alla beter sig som om de tillhör sekter. De lurar in en på events som sedan visar sig vara för att värva folk till sina dyrka Gud-möten. Inte en enda gång när vi blivit inbjudna till religiösa happenings så har det nämnts någonting om det faktiska syftet.

Varenda Oklahoma-bo jag har på facebook citerar bibeln i sina facebook-statusar och tackar Gud i sin status varenda gång. Kom igen, ge er själva lite cred någon gång! Det var inte gud som skrev er tenta eller gjorde gårdagskvällen rolig.

Dagens Thanksgiving-middag var utan förvarning arrangerad av Grace Life Church och mitt under middagen gick en galen pastor fram och babblade i 15 minuter om massa flummigt Gud-snack och sen ställde han sig med armarna utåt i en evighet för att känna in Gud och öppna upp sin kropp för Jesus. Då ville jag bara resa mig och gå. All musik var religiös propaganda. Eftersom det var en middag för internationella studenter så var det massor av folk från andra religioner och de flesta av oss från Europa är inte religiösa så det kändes inte alls okej.

Nej, alla får vara religiösa om de vill men när de börjar pracka på mig sånt där tjafs blir jag förbannad. Att välja att inte ha någon religion är också en rättighet. Suck.

Vad man tror på är sin egen ensak, varför skrika ut det till alla?

Eftersom de vet att i princip 100 % av utbytesstudenterna är bortresta över thanksgiving-ledigheten nästa vecka så tjuvstartar de en vecka tidigare och bjuder på Thanksgiving-middagar redan nu.

Imorgon kväll bjuder skolan, på torsdag bjuder OU Cousin-organisationen och på lördag bjuder studentbostadsområdet på middag. Jag hoppas det blir en "riktig" Thanksgiving-middag med cranberry stuffed turkey och allt. Kul att få prova på det! Det är verkligen något jag gillar här på Univerisity of Oklahoma, det är alltid massa event som händer så man behöver aldrig oroa sig för en vecka utan planer, aktiviteter och fester!

Oklahoma i sig däremot som stat och ställe att bo på, har jag insett, är verkligen inget för mig. De har alla de där extrema amerikanska grejerna som inte är särskilt kul för oss svenskar och är man inte collegestudent så finns det inte mycket alls att se och göra. Det finns betydligt bättre ställen runtom i USA att bo på. Som tur är så är jag utbytesstudent och då är OU awesome! :) 

Happy Thanksgiving!

Nu börjar jag bli riktigt trött på det här med roommates och speciellt en av mina roommates. Hon har ockuperat vårt vardagsrum och lämnar det inte någonsin. Hon kollar på TV hela dagarna och nätterna och däremellan sitter hon vid datorn, pluggar eller pratar med släktingar över Skype i timmar, allt från vårt lilla och enda vardagsrum. Som grädden på moset har hon nu börjat ta ut sin kudde och täcke så att hon kan somna där varje natt och när jag gick upp för att åka till flygplatsen kl. 5 i fredags morse, ja men då låg hon fortfarande där och kollade på TV.

Jag förstår inte hur man tänker när man tror att man kan överta ett vardagsrum helt ensam när man vet att det bor 3 andra som delar rummet med henne. Vad är fel på hennes eget rum och har hon aldrig tänkt tanken att vi andra vill ha vardagsrummet? Att hon åker hem om 4 veckor och ändå inte känner för att göra något vettigt med sin tid, det lägger jag mig inte i, men när hon ligger på VÅR soffa 24 timmar om dygnet, då rör det plötsligt mig.

Alla filmkvällar numera måste vi ta borta hos Scarlett eftersom det inte finns en chans att det är ledigt här och att ha mina mysmåndagar med Gossip Girl framför tvn kan jag bara tokglömma.

Jag funderar på att sätta en svensk flagga på soffan och förklara tv-rummet ockuperat för kvällen men jag vet inte om jag orkar tjafs. Sist jag tog upp det här med temperaturen stirrade hon ju bara på mig som ett ufo så jag vet inte riktigt hur man ska få hissen att gå upp på henne (jag har förresten gett upp den striden och sover med fönstret öppet på natten, det funkar helt okej).

Helgen i Houston var riktigt bra. Houston som stad var verkligen över förväntan.



I fredags stod alarmet på 04.50 och jag satt redan på planet när solen gick upp. Lunch åt vi i Midtown och därefter fick jag åka till IKEA där jag köpte Marabou, Ahlgrens bilar och chokladbollar. Efter middagen åkte vi till The Comedy Showcase för att titta på ståupp-show. Riktigt roligt.



Midtown:



IKEA, Houston:


Om det är någon som känner mig som inte vet att jag älskar chokladbollar så vet ni det nu.


Stand-up på The Comedy Showcase


I lördags utforskade vi först The Galleria - ett fyra våningar stort köpcentrum med en skridskobana i mitten. På vägen hem tog vi en sväng förbi Houstons rikemanskvarter där alla hundratals hus såg ut som enorma slott. Middagen åt vi på Benihana, en japansk restaurang där kockarna spexade och lagade maten direkt på bordet, riktigt coolt och annorlunda var det. Efter det så blev det barrunda.



Shot Bar, Houston


På söndagen sovs det länge, sen lagade Susan en god riktig amerikansk frukost med bacon, äggröra och hela kitet innan det var dags att bege sig mot flygplatsen för att flyga tillbaka till den lantliga staten Oklahoma. Houston verkar vara en så mycket roligare stad att bo i och lite mer normal i europeiska mått mätt.

Väl tillbaka på Will Rogers Airport så blev jag upplockad av välkomstkommitéen Scarlett, Petra och Shayne. De hade med sig en stor doggy bag från Law School-middagen, som de precis varit på, till mig. Thank you!

Sen blev det hyrfilm i Scarletts lägenhet som var som en bastu, precis som min. Hon har samma problem som jag med sina roommates men så har hon också samma uppsättning av dem som jag. En koreanska och en fransyska och de är vänner med mina roommates så de har kanske ingått en gemensam värme-pakt.

Visst ni att Sverige är det minst fattiga landet i hela världen? Vi fick som uppgift i sociologin och kolla upp fattigdomsstatistiken för vår hemstad men eftersom jag inte är från USA så fick jag kolla upp Sverige istället.

Nog för att jag visste att vi är bra men inte att vi är bäst. Vi slog till och med Norge.

I helgen kom mamma och pappa för att hälsa på mig efter 2 veckor i Kalifornien. De bodde på hotell i Oklahoma City, 30 minuter härifrån Norman, eftersom vi tänkte att det är en större och förmodligen roligare stad att bo i än lilla Norman. Efter ett dygn i OKC insåg vi alla tre att så inte är fallet. Oklahoma City är en jättetråkig stad.

Det som fanns att göra var shopping och så en liten botanisk trädgård precis utanför hotellet och sen var det slut på saker att göra. Därför blev det massor med shopping och massor med god mat (vilket inte är dumt alls!).

Shopping i Penn Square Mall och Quail Springs Mall de redan spelade jullåtar på repeat, hade julförpackningar i alla butiker och julprydnader i mängder:



Två steakhouse och en italiensk. Cattlemen's steakhouse är Oklahomas populäraste restaurang och ligger i cowboykvarteret Stockyards City så vi såg många bonniga människor och en del cowboys.



Botanisk trädgård eller i princip ett enormt växthus mitt i parken:



Det var trist att säga hejdå men tiden går fort tills man är hemma igen. Här sitter jag nu med svenska tidningar och en stor Gott&Blandat-påse. Tack mamma och pappa!

De återstående helgerna är fullbokade.

Helg 1 - Houston för att hälsa på bror med flickvän
Helg 2 - Roadtrip Austin och San Antonio
Helg 3 - Chicago
Helg 4 - Ev. Beaver Creek, Colorado
Helg 5 - Plugg inför mina final exams
Helg 6 - Hawaii-kryssningen börjar

Därefter är det bara härliga tider. Tre veckor Hawaii och en vecka i New York. Jag har mycket att se framemot.

Jag trodde jag hittade en bra lösning på värmeproblemet genom att ha dörren till mitt rum stängd och ha fönstret öppet hela natten. Tyvärr känner tydligen termometern av att det blir kallt i mitt rum då och började kasta in värme.
Värmen kommer genom samma system som ACn här. Alltså ingen uppvärmning via element utan den sprutar in varmluft precis som i en bil. Så det blir sån där äcklig varm luft också.

Nu ska jag sluta klaga och gå ut i det varma soliga vädret vi har idag! 20 grader och sol är helt klart lyxigt i mitten av november :)

Åh, vad det är skönt att det bara är några få veckor kvar tills jag slipper bo med dessa roommates!
Det största problemet här är temperaturen vi vill ha inomhus. Alla mina kära roommates vill ha 82 fairenheit inomhus! För er som inte vet så motsvarar det 28 celsius. 28 jävla grader, inomhus!

Jag smälter bort. Nätterna är som de där varmaste sommarnätterna när det inte blir svalt inne trots att man har fönstrena på vid gavel. Det är INTE normalt med 28 grader inomhus. Jag brukar smyga upp på nätterna och sänka till åtminstone 23 grader. Normalt vill jag ha betydligt kallare om nätterna än så.

Nu skulle jag gå och lägga mig. Det osar värme och fortfarande sprutar det ut värme från vårt värmaggregat. Jag kikar på termometern och ser att den står på 27 grader och tänker stänga av när min roommate säger nej eftersom det är superkallt. När jag frågade "You know that 80 fairenheit is like 27 celsius...? Do you have it that warm at home too?" så tittade hon bara konstigt på mig. Jag antar att hon har det... 

Det måste vara något kollektivt fel på deras kroppsliga värmeaggregat. De sover i hel flanellpyjamas, två täcken och en filt som värms upp av el samtidigt som de vill ha 28 grader.

Själv försöker jag ha min minsta pyjamas och får sova utan täcke. Vad härligt det ska bli att bara dela lägenhet med min Fredrik igen!

Är jag helt ute och cyklar? Visst är väl normal inomhustemperatur mellan 19-23 grader?

Jag var förvarnad om Oklahomas omväxlande väder, stormar och risk för tornados men nu har nog Moder Jord blivit lite extra vild, tror jag.

Hela dagen har vi varnats för severe thunderstorms och risk för tornados och när som helst ska stormen dra in över oss. Ingen fara, tänkte jag, och lade mig i soffan för min mysmåndag och rätt vad det är så skakar hela soffan och marken igen. Ny jordbävning.

Tre rejäla skalv har vi haft nu och över ett tiotal mindre som inte direkt har känts. Samtidigt avvaktar vi och är observanta på om tornado-sirenen ljuder för då är en tornado på intågande och vi måste ta skydd på säkert ställe. I vårt fall innebär det att vi måste in i badrummet.

Intressant väder, Moder Natur. Du måste vara riktigt upprörd på Oklahoma i helgen?

I lördags morse vaknade jag upp på hotellet och kollade Facebook på mobilen. Jag upptäckte då att alla mina vänner här upplevt en jordbävning under natten som uppgick till 4,7 på Richterskalan. Vi låg och sov när jordbävningen inträffade och eftersom den trots allt vara ganska liten så vaknade vi inte.

Klockan 23 på lördagskvällen när jag, mamma och pappa satt i hotellbaren och tog en öl så började plötsligt glasen vibrera och skaka och man kände hur hela marken rörde sig under en. Jag tyckte det var häftigt och satte både fötterna på golvet för att riktigt känna jordbävningen. Rörelserna höll på i ungefär en minut innan marken lugnade ner sig igen.

Jag har upplevt en jordbävning. En jordbävning som till och med svenska tidningar beskrev som kraftig. 5,6 mätte den på Richter-skalan och dess epicentrum var bara några mil ifrån oss. Kraftig är förstås relativt, inga människor skadades och väldigt begränsade materiella skador uppstod, några fick sprickor i fasader och någons tak ramlade in. Just det är förstås inte häftigt men jag måste säga att det var en häftig och annorlunda känsla att känna hur hela jorden rörde sig under ens fötter. Naturens krafter.

Oklahoma har det mesta; extremt och rekordväxlande väder, tornados och häftiga thunderstorms men jordbävningar hör inte dit. Det var den största jordbävningen i Oklahomas historia. Imorgon ska det bli severe thunderstorms och från kl. 14 till 22 varnas vi för att gå ut. Jag har lektion kl. 15 så det vore snällt om jag slappt den, tack vädergud.

Ursäkta tråkigheten med uteblivna blogginlägg den här veckan men det beror på att det är precis så tråkig som min vecka har varit. Tentaplugg, tentaplugg och tentaplugg. Nu är det slutspurten, för imorgon är det dags och vi får se hur det går. Skönt när det är över i alla fall och direkt efter tentan ska jag tillbaka hem för att möta upp med mamma och pappa.

Sen ska jag umgås med dem hela helgen och bo med dem på hotellet inne i Oklahoma City så vi får se hur mycket uppdateringar det finns tillfälle till. Jag ser framemot helgen!

Något som däremot är roligt med den här boken är när den ger exempel på olika amerikanska idiotriska law suits.
De älskar ju som bekant att stämma varandra i detta land och de historier ni hört förut är förmodligen sanna.

Här får ni ett smakprov från min bok:

A man from Maryland sued a marriage counselor, for 10 million dollars, alleging emotional distress because the counselor had an affair with his wife.

A man from Colorado filed claims against his parent for the sum of $350 000, charging that they gave him inhumane and inadequate care as a child, making it impossible for him to fit into society as an adult.

A black man from Nebraska, sued the makers of a Encyclopedia CD-ROM for $40 million, claiming that he and his children suffered emotional distress, when during a search, he mistakenly typed in the word nigger- instead of Niger - and the program called up several references.

A man from FLorida filed suit against a nightclub, claiming he suffered whiplash when a topless dancer knocked him out with her breasts. To compensate for pain and suffering, mental anguish and loss of capacity for enjoyment of life, he sought more than $15 000 in compensation.

A 15-year-old girl sued her prom date for standing her up. She sought compensation of $49,53 for the shoes, flowers and hairdo that went to waste.

An administrative-law judge in Washington D.C, sued a dry cleaner for $65 million for losing his pants. After two years of escalating legal costs and repeated offers to settle, the judge is still advocating for his suit over the pants.

Från boken Law and Society av Steven Vago


Äntligen fick man sig ett litet skratt mitt i boken. Som tur var står det inget om att dessa knäppgökar vann sina case så det får vi hoppas att de inte gjorde. Däremot domaren kör ju på om sina byxor för 65 miljoner dollar fortfarande. Jag önskar honom lycka till.

Det är dags för nästa mid-term i Sociology of Law. Ganska intressant kurs men otroligt mycket plugg eftersom studiesättet skiljer sig så mycket åt mot hemma. Hemma är det viktiga att man förstår vad man läser och fokuserar på det som är viktigt. Här är förståelse och kunskapen inte det viktiga i sig utan allt går ut på att memorera så mycket man bara kan för att kunna svara rätt på de korta frågorna på tentan. Det kräver mer onödigt jobb samtidigt som det är sämre. Det är väl bättre att förstå och bli duktig på vad man pluggar än att kunna årtalet på sidan 253 men men...

Man får ta seden dit man kommer så därför sitter jag nu här och försöker memorera så många bokstäver jag kan från de 300 sidorna.

Tråkigt som tusan är det och jag önskar att jag precis som Scarlett skulle fly iväg till NYC imorgon bitti. IStället får jag tänka på att jag efter tentan får träffa mamma och pappa. Det är en bra morot.