Jag har gjort en karibienkryssning förut och förväntade mig att taxibilar och olika arrangörer skulle vänta på piren för att ta en till någon mysig stad eller bästa stranden men så var inte fallet när vi gick av. Vi lade till med båten mitt i ett hamn- och industriområde och taxi till en strand skulle gå lös på mer än 100 dollar enkelresa så trots att alla små hyrbilar var slut och vi fick hyra en stor bil till skyhögt pris så var det fortfarande det billigaste alternativet.

Vi begav oss mot västkusten där de finaste och framförallt lugnaste stränderna finns så här års (deras vinter består av mer regn och stora vågar med starka strömmar i havet). I Kaanapaali lyckades vi inte hitta ner till stranden på grund av alla resorts som lagt sig som en mur runtomkring men i Kapalua Bay hade vi mer tur och kom ner till en fin liten strand som för några år sedan blivit utsedd till USA's bästa. När jag gick i vattnet så möttes jag av en helt enorm havssköldpadda. Därefter tog vi en tur förbi mysiga staden Lahaina.

Vi avslutade dagen tidigt eftersom Fredrik kände sig febrig.

Vår resa till Hawaii var lång men förvånansvärt smidig. Båda våra fligther var tidiga till LA och när jag slog på mobilen fick jag SMS om att Fredrik väntade i baren vid Gate 72. Jag kan inte beskriva hur lättad jag var att tullen inte ställt till något problem för honom. Vi checkade in på hotell Maile Sky Court för natten innan vi åkte iväg till kryssningsfartyget Pride of America på morgonen. Riktigt tjusigt fartyg med massor av restauranger och pool och hot tubs uppe på däck. En veckas kryssning med stopp på Maui, Kauai och Big Island låg framför oss.

Kryssningen är över och vi är tillbaka i Honolulu som nog måste vara en av världens absolut härligaste städer. Jag hoppas att ni alla har haft en jättemysig jul där hemma även utan snö. Vår julafton består av att reka runt i staden och ikväll blir det en riktigt god middag dagen till ära. Till julaftonslunch blev det kinamat och burgare. Juligt värre.

Här kommer en liten julhälsning Hawaii-style:

En kort uppdatering från mobilen. Vi lämnar snart Maui efter att ha spenderat de två första dagarna här. Vi har hyrt bil och igår såg vi västkusten och var på Kapalua Beach medan vi idag åkte till Haleakala crater summit, högsta berget på ön på 3000 meter och åkte serpentinvägar längs med östkusten och dess regnskogar. Jag önskar jag kunde lägga upp bilder för ord kan inte beskriva de utsikterna! Tyvärr har Fredrik sin vanliga semesterotur och började känna sig hängig och febrig redan igår morse. När vi inte är på våra utflykter så måste han vila och försöka sova sig frisk i hytten. Jag ska gå och göra honom sällskap igen nu! Annars är allt kanon. 25 grader minst och riktigt fint fartyg.

Nu var jag tvungen att vila ryggen efter flera timmars städning av lägenheten. Inte vilken städning som helst utan flyttstädning. Ju finare det är desto lägre är risken att bli debiterad eller att inte få tillbaka sin deposit.

Imorgon vid 12 kommer Petra och hämtar mina väskor så då ska det vara färdigpackat. När ska jag hinna plugga?

Nu borde Fredrik vara i Kanada. Det höll på att strula till sig ordentligt eftersom tullpersonalen inte tog hans I-94-dokument. Om de inte tar det så tyder det på att han aldrig lämnat USA. Han ringde mig och fick sen springa tillbaka till tullen och förklara att han inte kommer tillbaka som student något mer så de måste ta hans I-94. Bra att Annika alltid har koll på läget :)

Och för er som höll på att spricka av nyfikenhet så tryckte vi självklart i oss Oreo dream'n Waffles. Oreos, varma chokladvåfflor, vaniljglass och chokladsås. Vi kallar det HSLV-dieten. High sugar, low vitamins. Allt enligt kostcirkeln.


Nöjda.

Ut rullade vi till slut från Outback och till slut var vi tvungna att säga hejdå till Scarlett. Jag kommer sakna henne massor. En superbra vän och att ha haft henne som granne har varit ännu bättre. Vi får se när vi ses igen. Åtminstone ännu en anledning till att resa, de chanserna brukar jag utnyttja. Dessutom har jag aldrig varit i Schweiz.


Chicago.

Jag hade precis en infor-tentan-traff med nagra kursare och har nu insett att jag kan andas och inte behover stressa infor morgondagens tenta. Det visade sig att jag kunde det dar valdigt bra trots allt. Det trodde jag inte.

Sa istallet for att plugga sa sitter jag nu pa biblioteket och letar upp Hawaii's baste strander. Det kanns ju faktiskt lite roligare, maste jag saga! Jag tror inte vi kommer att ma daligt dar borta i den 28-gradiga solen, det 25-gradiga vattnet och delfinerna bredvid kryssningsfartyget. Att nagra av varldens basta strander ligger dar ar ingen nackdel heller.

Fredrik har fatt sitt ESTA godkant och nar jag ringde tullen sa sa de att sa lange han har alla resehandlingar och kan visa att han kommer in i USA med ratt avsikter, dvs. att vara turist sa borde det inte vara nagot problem. Vi hoppas att han slipper motas av en tullofficer som vaknat pa fel sida. 

2,5 dag kvar.


Lanikai Beach, Oahu

Det är nu 3 dygn kvar tills jag sitter på Oklahomas flygplats för att lämna det här stället och det kommer att bli 3 intensiva dygn. Idag ska det pluggas hela dagen inför juridiktentan imorgon och sen blir det den officiella hejdå-middagen ikväll på Outback Steakhouse. Scarlett åker härifrån imorgon bitti.

Efter den fyra timmar långa tenta i internationell rätt imorgon (som tentorna hemma med andra ord) så är det storstädning av lägenheten och försöka klämma in plugg till tenta nr 3. Torsdag ska jag flytta ut och städa ytterligare plus klämma in lite plugg.

Fredag kl. 8 så är det dags för Sociology of Law-tenta och min allra sista tenta. Direkt efter ska Petra köra mig till flygplatsen. Så om allt går som det ska så kommer nog tiden gå riktigt fort tills jag står där på Hawaii med Freddan. Jag behöver nog inte ens tala om att jag längtar, det säger sig självt.


Jag måste orka den här efterrätten ikväll, godast ever.

Första tentan är avklarad men tyvärr var det den lättaste så jag har de två tunga kvar men sakta men säkert så närmar jag mig fredagen. Hawaii.

Vi försöker klura ut när Fredrik kan fylla i sin ESTA-ansökan, vi vill verkligen inte att något ska strula så han inte får komma tillbaka till USA efter sin lilla trip till Kanada. Då är allt förstört. Håll era tummar :)

4 dagar kvar.

Idag var det sista utekvällen i Norman som gällde. Först var vi hemma hos Scarlett och drack Glüehwein, österrikiska versionen av glögg. Det smakade nästan likadant som hemma fast bättre.

Sen begav vi oss mot Campus Corner och Logan's där det var fullt av folk. Förvånande så här sista helgen före finals. Scarlett och jag är de enda som åker hem av oss efter bara en termin och jag tror vi kommer att vara saknade. Även om jag ser framemot att lämna Oklahoma i sig så är det förstås lite sorgset. Jag har haft det väldigt bra här och de människor jag blivit vän med bor väldigt långt bort.

Nu är det sängdags!

Igår precis när jag släckt lampan för att sova så knackade min roommate på dörren och sa att vi hade en liten emergency. Det ordet är aldrig positivt.

Utanför hennes sovrum, precis under hennes handfat var det en jättestor bubbla i taket fylld till bristningsgränsen med vatten. Från mitten på bubblan droppade det vatten ner på heltäckningsmattan och den såg ut att vilja spricka när som helst. Jag ringde maintenance som kom imorse. De spräckte hål på bubblan och när jag kom hem nu så såg jag att det var två hål i taket och jag kunde se rakt igenom taket i princip. Stabilt.

Till saken hör att lägenheten är byggd 2006. Jag klurar på vad hålen kan vara för nåt, det ser bra lustigt ut. Tur att det inte är på min sida av lägenheten och tur att vi ska flytta ut snart :)


Före och efter.

Vi satt på lunchrasten och försökte översätta våra lokala ordspråk till engelska. Många blev ju rätt töntiga måste jag säga, nästan alla faktiskt. Det blir nog en bit av kaka att få godkänt på tentan, låter ju sådär.

Annars är det inga nyheter här borta i sydstaten. Fortfarande kallt och om precis en vecka har jag min inbokade utflytt från min lägenhet. Jag lekte vaktmästare häromdagen och fixade ett par skador på lägenheten som jag inte var ansvarig för men som mina roommates aldrig tog tag i. Amy stod fascinerat bredvid och sa bara "you're so incredibly practical, Annika!" bara för att jag skruvade i fyra skruvar med en skruvmejsel. Då inser ni varför jag fick bli vaktmästare istället för henne.. Det var helt omöjligt att få henne att tro på att jag är den mest opraktiska som finns så imponerad var hon. Vad gör dem där borta i Sydkorea egentligen?! Nu bör lägenheten i alla fall vara i samma toppskick som när vi fick den så jag hoppas griniga, ökända managern inte hittar några anmärkningar.

Nu har vi lika kallt som er, Sverige. Idag har vi haft 2 minusgrader och en väldig massa blåst så vinterjackan, mössa och vantar har varit på. Jättehärligt är det med lite kyla, äntligen! Samtidigt springer amerikanarna runt i sina munktröjor fortfarande. Jag misstänker starkt att de äger 4 plagg vardera. En OU t-shirt, ett par OU-shorts, ett par OU-mjukisbyxor och så en OU-munktröja. Allihopa i 3 storlekar för stort.

Vem behöver jacka och vem behöver vantar? Inte Norman-borna i alla fall. Det där med kläder och mode är verkligen inte deras starka sida. Alla gillar inte mode och alla gillar inte kläder. Alla behöver inte gilla det heller men de ser verkligen ut som luffare hela bunten.

De är som svenska fjortisar som vill gå runt och se coola ut så de skippar jackan och mössan eftersom det är töntigt. Skillnaden är bara att de går på universitetet. Av massor av anledningar så känns det mer som att man är på högstadiet än på universitet här. 18-åringar är betydligt mer omogna här än 18-åringar i Sverige.

Det ska bli härligt att bara gå runt i Stockholm och titta på folk. Till och med åka tunnelbana ska bli skönt. Men upplevt amerikanskt collegeliv, det kan man verkligen säga att jag gjort och det var ju det jag ville! :)


I mitten av vårt enorma main campus! :)

Just nu bor jag på vårt Law Library. Det är en ny upplevelse för mig att sitta på ett bibliotek och plugga effektiva och långa dagar. Inte för att jag är oseriös hemma, bara lite slö och tar hellre lite i taget än att titta ner i en bok 8 timmar i sträck. Annan studieteknik skulle man också kunna kalla det. Anledningen till mitt hårda arbete är att mina finals ligger precis i samma veva som jag ska packa, städa, flytta ut och åka härifrån. Samtidigt är det sista chansen att se alla de härliga människor och vänner jag fått här! Genom att plugga mycket den här veckan så hoppas jag ha tid att hitta på lite skoj sista veckan trots finals.

Faktum är att vi har ganska roligt där i vårt studierum ändå. Jag, Scarlett och Aris (tysk-cypriotisk kille) är ett riktigt dreamteam. Imorgon kör vi på i full styrka igen.

Nu ska jag koppla bort allt vad juridik heter och kolla på lite film. Hoppas ni haft en mysig andra advent där hemma!

Om två veckor befinner jag mig i ett hotellrum på Hawaii.