Följ mig på Twitter istället: Annika7trappor

Ett bra slut på en bra utbytestermin är bra betyg från de kurserna som jag har läst. Idag ramlade betygen in. Det är synd att klaga.

International Law Foundations                     A
Introduction to Sociology                                A
Sociology of Law                                              A

Det är nu sista kvällen i USA. Tiden i New York har varit lika bra som New York är som stad, det vill säga, fantastisk. Invånarna skulle helt klart behöva en charmkurs men annars är allt kanon. Jag kan förstå varför sydstatarna klagar på att yankeesarna är dryga. Vi har hittills inte mött en enda trevlig New York-bo. Faktum är att de inte räcker med att de inte är trevliga, de är rent av otrevliga.

Vi har nu sett all sightseeing och idag slutfördes all shopping. Hur bra New York och allt annat än varit, så kan ni inte ana hur mycket vi längtar hem just nu. Hade man åkt hit på en weekend så hade man nog njutit mer eller på ett annat sätt men vi har fortfarande sett staden och fått ut det mesta av den.

Nu vill jag bara hem till familj, vänner och vår lägenhet. Sova i min alldeles egna säng och kunna laga svensk god mat i vårt alldeles egna kök. Jag saknar gott bröd, gott smörgåspålägg, svenska bakverk (gissa vem som ska baka kladdkaka?), svenskt godis och en massa annat.

Nu är det nära!

1 dygn till avresa. Knappt 1,5 dygn till hemkomst.

Nu befinner vi oss äntligen i världens metropol New York City efter en jobbig flygresa.

Vi började med att spendera hela söndagen i Honolulu. Sista dagen passade vi på att sola lite extra och njuta av värmen. Vid midnatt skulle planet lyfta och allt gick enligt tidsplan tills kl. 23.50 när kaptenen meddelar att de hittat en läcka på planet och vi skulle bli stående minst 30 minuter. Eftersom vi bara hade 45 minuter mellan planen i San Fransisco så förstod vi att det var kört. Vi kom iväg efter en timme. Kaptenen körde in tid men när vi rullade in i gaten i San Fransisco var kl. 7.30 och nästa plan skulle gå 7.44. Vi bad flygvärdinnorna om att få gå av först för att försöka hinna men de ville inte hjälpa till. När vi kommer ut från gaten så visar det sig att vårt nästa plan står i gaten bredvid. De stängde gaten för en minut sen och vägrade öppna den åt oss trots att vi var ca. 10 personer som skulle med.

Nästa två plan till New York var fullsatta så först kl. 11.32 kom vi iväg. Vi blev försenade i luften och slog ner i New York en halvtimme försent. Shuttlebuss till hotellet och sen var vi äntligen här.

Efter 32 vakna timmar varav 17 på resande fot var vi äntligen framme på Washington Jefferson Hotel som ligger på 8th Ave/51st street. Man kan sammanfatta hotellet som litet med bra läge.

En annan dag tog vi med oss en handduk för att gå ner och titta på solnedgången vid Waikiki Beach. Det var så otroligt fint att vi knäppte över 100 bilder bara vid det tillfället och nästan alla blev superfina.

En dag hyrde vi bil för att se hela ön Oahu. Vi åkte hela östkusten upp som kantades av vita stränder med turkost vatten och palmer. På andra sidan bilen hade vi de gröna bergen. Vi kom upp till den berömda norra kusten (North Shore) som är känd för sina gigantiska vågor och surfing. Denna dag så var vågorna inte särskilt höga med deras mått mätt. De uppgick till 8-12 feet vilket motsvarar 2,5 till 3,5 meter.

Vi stannade till på en av de mest kända stränderna Sunset Beach för att kika på dem och åkte igenom lilla surfstaden Haleiwa innan vi åkte neråt igen via mitten av Oahu. När vi kom ner i söder tog vi istället västkusten upp men där fanns inte så mycket spännande.



Så här såg i princip alla stränder ut på östkusten:

Sunset beach:


Något annat ställe på nordsidan:

Fredrik - Kom och titta Annika, det är världens största spindel här!
Jag - Det är en krabba...

På nyårskvällen hade vi ett bord bokat på Outback Steakhouse där vi unnade oss riktigt god mat. Därefter gick vi till en bar för att vänta in tolvslaget. Strax innan midnatt begav vi oss ner till Waikiki Beach för att kolla på fyrverkerishowen som skulle vara. Det var de enda fyrverkerier vi skulle få se eftersom fyrverkerier är olagligt på Hawaii (och i många andra delar av USA). Vi är 11 timmar efter Sverige så vi var nästan sist i världen om att fira in år 2012. Mitt 2011 kommer jag såklart alltid att komma ihåg tack vare höstens äventyr!



Gott nytt år på er!

Äntligen kom vi iväg till Diamond Head på nyårsafton. Jag ville vänta tills vi hade en dag med helt klarblå himmel för den bästa utsikten även om det också gör klättringen extra jobbig. Diamond Head är ett berg som man bestiger för att få en perfekt utsikt över Honolulu. Det är härifrån som de flesta vykorten är tagna.

Först ett bra tag av bestigande på uppåtslingrande stigar och sen ett par tunnlar och 100 trappsteg innan vi kom till toppen. Det var värt utsikten.

Man får vad man betalar för men jag tycker faktiskt att White Sands Hotel är mer än vi betalar för. Visst, det är inget toppklasshotell men vi betalar för ett hostel och får hotell istället. Vi började med att bo i ett stort rum med utsikt mot poolen och fick efter 4 dagar byta till ett mindre rum men med fullt utrustat kök med utsikt mot poolen. Fin liten pool, jättehjälpsam personal, kanonläge och helt okej rum. Däremot skulle städerskan behöva lära sig en hel del om städning och förstå att fuskstädning lyser igenom big time. Imorgon, på nyårsdagen byter vi hotell till Aloha Aqua Surf & Spa Hotell tre kvarter bort.

På julafton gick vi av kryssningsfartyget på morgonen och begav oss mot vårt hostel som visade sig vara ett hotell. Vi hade tur och fick vårt rum direkt. Därefter gav vi oss ut på upptäcktsfärd och det var dags att visa Fredrik Waikiki Beach. Till julaftonslunch blev det kinamat för mig och en cheeseburgare för Freddan. Till middag blev det mat på Hard Rock Café. Julkänslan var absolut noll och vi försökte påminna varandra om att det var julafton.

Dag 6 så befann vi oss fortfarande på Kauai men eftersom vi dels hade sett hela ön dagen innan och dels skulle behöva vara åter på båten senaste 13.00 så valde vi att sola och ha det gott på båten istället. Solen sken från klarblå himmel och det var egentligen första dagen vi vara njöt och tog det lugnt.

Dag 7 var vi åter i Honolulu och vi var tvungna att lämna båten kl. 9 på morgonen.

Kryssningen var bra. Vi fick se alla öarna och hann se massor på kort tid. Fartyget var jättefint, hytten likaså. Däremot var maten inget att se framemot och underhållning fanns det inte så mycket av. Dessutom blev man knäpp på de alldeles för turistiga amerikanarna som älskar alla turistfällor som finns och köpte varenda t-shirt, fotografi och souvenir som fanns att köpa. All-in-all så var det bästa att vi fick se alla Hawaii's stora och kända öar. Fredrik som var sjösjuk hela tiden var lycklig att vara framme på fast mark igen.

Den femte dagen så ankom vi till den sista ön Kauai. Ön blev vår solklara favorit. Vi la till med båten i staden Lihue och började med att åka upp till Waimea Canyon som är en mindre version av Grand Canyon. Därefter åkte hela kustremsan runt upp, förbi Hanalei och vidare till nordvästra hörnet där vägen tog stopp. Vart vi än åkte så fanns det hundratals bilder att ta på naturen. Det måste vara bland den finaste naturen i hela världen.

Vi hade hyrt den minsta bilen men när vi kom för att hyra den så var skitbilarna slut och de gav oss en Chevrolet cabrolet istället. Man tackar, man tackar. Man känner sig riktigt fri och levande när man susar runt nedcabbat med håret i vinden.

Upp och ner för Waimea Canyon Lookout



Cruising längs med östra och norra kusten



Kauai - The Garden Island

I Kona la sig båten en bit utanför stan och vi fick åka in till hamnen med livbåtarna. Mycket bättre tyckte vi eftersom vi kom in mitt i stan istället för ute i ett hamnområde, långt ifrån. Kona är en mysig stad. Vi gick runt i stan, myste i solen på ett Lava Java Café och jag köpte några somriga klänningar.

Dag 3 la vi till i hamnen i lilla staden Hilo på Big Islands östkust. Den stora grejen att se här är Vulcanoes National Park eftersom Hawaiis mest aktiva vulkan ligger här. Men, eftersom vi inte hade någon hyrbil, jag har varit i Hilo tidigare och Fredrik kände sig fortsatt dålig så valde vi att stanna på båten. Självklart regnade det hela dagen eftersom Hilo har mer än 280 regndagar per år. Vid 22-tiden på kvällen hade kaptenen förvarnat om att vi skulle passera vulkanen med båten och kunna se lavan som den spottade ur sig och det gick vi så klart ut på däck för att spana in. Det var svårt att fånga det häftiga på bild eftersom hela båten skakade men man såg hur lavan lyste orange i mörkret och rann ner längs med vulkanen. Nedanför vulkanen bildades som en stad av lava.

Andra dagen på Maui började vi dagen med att åka till Haleakala Crater Summit. Vi åkte upp till över 3000 meters höjd på serpentinvägarna. Väl uppe fick vi en chock när vi kom ur bilen och insåg att det var nästan minusgrader däruppe... Därefter åkte vi norra kustvägen som kallas för the Road to Hana (eftersom den tar slut vid lilla staden Hana på östkusten). Man åker på smala serpentinvägar längs med kusten genom regnskog och passerar små broar över vattenfall med jämna mellanrum. Vi hann inte hela vägen bort till Hana men det spelar ingen roll, vi hann se den fantastiska utsikt som fanns att se.

Haleakala Crater



The Road to Hana



Maui - The Valley Island